En dag så gav hans far honom en påse med spik och sa till honom att varje gång han miste tålamodet skulle han spika en spik i dörrkarmen bakom sin dörr.
Första dagen spikade han 63 spikar i dörren. Men för var dag som gick lärde han sig att behärska sig mer, och allteftersom veckorna gick blev det allt färre spikar i dörrkarmen. En dag upptäckte han att det var lättare att behärska sig än att slå i en spik. Till slut kom dagen då han kunde behärska sig en hel dag. Han gick då till sin far och berättade, och fadern föreslog då att han skulle ta bort en spik varje gång han kunde behärska sig en hel dag.
Dagarna gick och till slut kunde han äntligen berätta för sin far att det inte längre fanns några spikar kvar i hans dörrkarm. Hans far tog då honom i handen och visade honom till dörrkarmen och sa:
Du har jobbat hårt med det här, men titta på alla hål som du har lämnat efter dig, den kommer aldrig att bli densamma. Varenda gång du tappar kontrollen så lämnar du spår efter dig som med denna dörrkarm. Du kan förolämpa någon och be om förlåtelse efteråt, men oberoende hur du säger detta så kommer du att lämna ett ärr bakom dig som alltid kommer att finnas kvar.
En muntlig förolämpning är lika skadlig som en fysisk. Släkt och vänner är som dyrbara juveler. De får oss att skratta och hjälper oss att fortsätta framåt.
De lyssnar på oss och är alltid beredda att öppna sitt hjärta för oss.
De lyssnar på oss och är alltid beredda att öppna sitt hjärta för oss.
- FÖRFATTARE OKÄND -
Kram Lotta
Hej Lotta.
SvaraRaderaVilken underbar och tänkvärd historia... Det finns många som skulle behöva läsa denna.
Ha en fin dag.
Kram
Jessica
Åh tack för att du delade den med oss! Helt underbar och något som jag verkligen kan relatera till. Kram!
SvaraRaderaFantastisk historia och mycket tänkvärd!
SvaraRaderaHoppas att du har det bra annars!
Kram
/Anna